Krönikor

Pappor är patetiska om de bryter ihop

Herregud, ligga och böla på sängen i flera veckor. Jag hade kastat ut honom! säger min kompis Sally apropå Svenska Dagbladets serie om pappablues.
Enligt en dansk undersökning drabbas var åttonde man av en svår depression när de blivit pappa. Jag hade blivit vansinnig om Peter klappat ihop för en sådan sak. Herregud. Jag gillar inte sådana mjukisar – hur blir de då i en verklig kris?! Först var jag böjd att hålla med henne. Det är väl ingen sjukdom att vara gravid eller att få barn – ut och jobba och försörj er familj i stället, marsch pannkaka!
Ända tills jag själv bröt ihop fullkomligt häromkvällen, utan någon som helst förvarning. Jag skulle ha en mysig hemmakväll med höggravida magen och tvååringen. Barnets pappa skulle ut och partaja. Och det var verkligen lugnt och mysigt – ända tills tvååringen vägrade somna utan sin pappa. Klockan nio var jag gråtfärdig. Klockan tio grät jag på riktigt. Och när jag försökte ringa min man, men inte fick tag i honom, brast det fullkomligt. Jag tjöt så jag skrämde den stackars tvååringen. Han blev alldeles tyst och gick och hämtade en brandmanshjälm som han satte på sig. För att försöka få mig att skratta igen.

Jag kände mig verkligen som världens sämsta mamma – för en mamma får bara inte bryta ihop så där.
Skärp dig nu, människa, liksom. Marsch pannkaka!
Men jag är ju kvinna, gubevars, och när jag berättade om det så var alla bara tröstande och förstående och tyckte att det var väl inte så konstigt – jag har ju varit så glad under hela graviditeten. ”Och nu på slutet är det ju så mycket hormoner i omlopp.”
Uppenbarligen kan vi kvinnor komma undan med vad som helst bara vi hänvisar till hormoner. Men jag tror att det snarare handlar om samma trötthet och ansvarschock som männen drabbas av. Herregud, jag ska bli tvåbarnsmamma!

Killarna har dock ingenting de kan skylla på. De är bara patetiska om de bryter ihop.
”Jag har aldrig hört om män som har fått totala sammanbrott på det sättet, däremot pappor som blivit lite knäppa i största allmänhet. En av mina studentkompisar och hans fru hade försökt skaffa barn i åtta år och gått igenom missfall efter missfall. Och när hon äntligen fick behålla ett barn, då ”insåg” han i åttonde månaden att han ju aldrig hade varit i Afrika eller seglat jorden runt eller ätit aphjärna i Nepal, så han hittade en sjuttonåring som han flyttade in med. I några veckor, tills tillräckligt många av hans kompisar talade om för honom att han var en jubelidiot. Då flyttade han hem och började gå i terapi i stället”, säger Christina.
Hon tror att det är lättare för mammor att anpassa sig till rollen, eftersom vi har nio väldigt påtagliga månader på oss att vänja oss vid tanken. Men för papporna, som inte behöver hantera svullna vader och onda tuttar och växande medicinboll på framsidan, är det kanske lättare att förneka vad som pågår.
Kanske är det därför som vissa män blir skengravida. Men hur är det nu, tycker vi inte att det också är ganska patetiskt? Joodå, in i skamvrån bara, marsch pannkaka!

Mammaledighet betald time-out

Min tvååring kallar mig för pappa. Sin pappa kallar han för mamma. Vi har för länge sedan vant oss – men omvärlden tycker det är jättekonstigt. Jag har försökt förklara att när de är små så tänker barn i stora begrepp. BIL var länge allting som hade hjul. FLYGPLAN var allting som hade en propeller, även vindkraftverk och takfläktar. Följaktligen blev PAPPA en Väldigt Viktig Person.
Det kan ha inverkat att min man var föräldraledig längre än vad jag var. Jag var mammaledig i tio månader, han var hemma i tretton. Mycket för att jag tyckte det var aptrist att vara hemma. Hur mycket jag än älskade den där underbara ungen. Men jag klättrade på väggarna och räknade minuterna tills pappan skulle komma hem från jobbet.

För min man var det inte alls lika traumatiskt. Han älskade att vara hemma, han hittade nya polare i lekparken och kunde stå och gunga och gräva i sandlådan i evigheter utan att få spader.
Trots detta så var det inte alldeles självklart att jag skulle lämna över föräldraledigheten till honom. Herregud, han visste ju ingenting om barnets rutiner och behov. Tänk om han glömde att ta på honom mössa när de gick ut! Eller glömde att ge honom AD-dropparna! Och ve och fasa, tänk om barnet utvecklades när jag inte var hemma!
Vi överlevde pappaledigheten, allihop. Min man gjorde inte alls som jag hade gjort, de fick sina egna rutiner och jag kunde bli djupt avundsjuk när jag såg att de satt och gosade när jag kom hem. Som om de faktiskt kunde vara utan mig!
Ibland undrar jag om det inte är där skon klämmer när mammor vägrar överlåta föräldraledigheten till papporna. Jag tror inte alls att det handlar om ekonomi så ofta som folk hävdar, men det är ett argument killar kan köpa, alltså för kvinnorna fram det i alla lägen. För om bara papporna visste hur mycket den där första tiden betyder, så skulle de aldrig släppa hela härligheten till mammorna.

Nalin Pekgul, ordförande för s-kvinnorna, och hennes man har delat lika på föräldraledigheten. ”Det är lika orimligt att jag skulle få överlåta mina semesterdagar till min man som det är att jag skulle få överlåta mina föräldradagar”, sa hon i en DN-intervju. På frågan ”Förstår inte föräldrarna sitt eget bästa” svarade hon: ”Jag känner igen diskussionen från när jag träffar invandrarföräldrar för att diskutera unga tjejers rätt att bestämma över sitt liv. Många invandrarföräldrar använder samma argument. Vadå, det är våra döttrar, vi vet vad som är bäst för dem och det är att åka hem till landet och gifta bort dem med en kusin.”
Hahaha! Nalin Pekgul for president. Precis så är det ju. Jag har träffat tillräckligt många mammor i lekparken för att veta att de många gånger helt enkelt bara är förbannat trötta på sitt jobb, och använder föräldraledigheten som en time-out. Sedan vill de för allt i världen inte lämna över sin guldklimp till pappan utan använder all sin kvinnliga list för att få ta i princip hela föräldraledigheten. Det är inte schyst. Och det är framför allt inte för barnens bästa. Barnen behöver minst två Väldigt Viktiga Personer som kan deras rutiner och behov utan och innan. Kalla oss gärna pappa.