2006-03-20
Skit i fågelinfluensan. Svenska folket är hotat av en mycket allvarligare sjukdom, nämligen fettfobin.
Barnavårdscentralerna vill börja mäta BMI, body mass index, på alla fyraåringar. Enligt en läsarundersökning på DN.se tyckte över nittio procent att det var en bra idé. Men herregud, låt våra barn vara barn! Tids nog sätter de fingrarna i halsen och blir anorektiker hela bunten.
Kan man inte se med blotta ögat att ett barn väger för mycket så är det faktiskt Inget Problem. Det är ju inte som om de hade leukemi eller något. Men nu vill ni ge alla fyraåringar ångest över att de har ett för högt BMI och då … ja vad händer då? Då blir mamma ledsen?
Föräldrar i dag verkar tycka att det värsta som kan hända är att deras barn blir tjocka. Varför det? Förstör det deras image? Matchar det inte Urban Jungle-vagnen och skötväskan för tvåtusen spänn?
Tjockisen är den nye negern”, har Jessika Gedin sagt i radions ”Spanarna”. Ja, samma geniala Jessika som var med på Alexander Bards elitistiska lista, där någon kallade Hanne Kjöller för dum och tjock. ”Tjockis!” sa han om DN:s ledarskribent, för det var det absolut värsta han kunde komma på. Hanne kontrade med kolumn, bok och film i ämnet. ”Fredrik Virtanen skriver i ett listinlägg att han tycker synd om mig eftersom det nu i varenda tidning stått att jag är tjock. Men det är inte ett dugg synd om mig. Varenda person som träffat mig eller sett mig i en tevesoffa har själv kunnat notera att jag är överviktig. Om en månad kommer jag ut med både film och bok i ämnet.”
Boken och filmen ska visst handla om hennes magsäcksoperation. Jag ska läsa boken med intresse, för jag förstår det inte. Det är en sådan drastisk åtgärd, att sätta tvångströja på sin egen magsäck. Hur mycket skit har man inte fått ta för att göra en sådan grej? När man, som Hanne, inte ens är särskilt stor. Hanne är snygg och lite mullig, men det får man visst inte vara i vårt elitistiska samhälle.
Nämnde Virtanen bloggade för övrigt om sin egen tv-debut: ”Det är plågsamt att se sin fetma i tv.” Skulle han vara fet? Vad tycker han då om oss andra?
Varför har vi sådan fettskräck? Varför tittar någon på ett program som ”Du är vad du äter”, där de inte bara går igenom allt som den överviktige sätter i sig – utan också tvingar henne att skita i en slang? I tv!
Och varför sänder TV 4 den ena freakshowen efter den andra om överviktiga barn, som om de hade mängdrabatt? Så att man kan sitta där med sina kvällsmackor och smacka och säga ”ojojoj, stackars barn, gud vad hemskt”. Medan vanligtvis förnuftiga väninnan plötsligt säger att ”jag skulle aldrig kunna bli kär i en kille som var tjock, för jag skulle bli så äcklad”.
Det verkar som om fettskräcken sätter sig på hjärnan. Och det är hög tid att ÖB dirigerar om hemvärnet. De borde omedelbart packa en korg med hembakta godsaker och skarpladdade vapen och åka hem till de värsta fettischisterna – och säga precis som Jessika Gedin: ”Jo, ta en kaka till, för du är inte alls vad du äter.”
Comments