2006-02-01
Vilken skola en elev går i har fått ökad betydelse för hur eleven ska lyckas, enligt en ny rapport från Skolverket. Ja, men det är enklare än så.
Det ska vara roligt i skolan och det ska vara skitroligt att plugga. Och precis som en tvååring så behöver nioåringar och tonåringar få höra lite klang och jubel när de gör något bra. Självklart ska vi ha betyg. I trean, sexan och på hela högstadiet. Precis som vuxna kan barn ha en konstig självuppfattning – och det ska inte komma som någon överraskning i nian att de kanske inte får de betyg de trodde de var värda, bara för att de råkar vara lite skoltrötta just då. Barn ska inte vara skoltrötta. De ska älska skolan. Och för dem med trassliga hem ska det vara en fristad. Det ska finnas skolvärdinnor som på 70-talet, ett slags allemansmormödrar som plåstrade om och lyssnade. Och det ska finnas guldstjärnor.
När jag var skoltrött – trött på det likformiga systemet där ingen fick sticka ut, ingen fick skriva i förväg i läroböckerna, man skulle vänta in de andra, annars var man en svikare – då tog min pappa ett banklån och skickade i väg mig till San Francisco som utbytesstudent. Där var det precis tvärtom, där uppmuntrade lärarna alla sorters extraprojekt. I ämnet amerikansk historia arrangerade mr Fasman riktiga rättegångar i klassrummet. Nordamerikaner mot sydstatare i inbördeskriget eller för och emot Vietnamkriget. Vi läste hyllmeter med litteratur, slipade våra argument till långt in på nätterna, klädde oss i fotsida advokatkåpor och tog in riktiga vittnen från Vietnamkriget som vi korsförhörde. För detta fick vi som medverkade en guldstjärna. Men vi fick också höra att ”Herregud, vad bra ni var!” och ”Du borde ju verkligen bli advokat!” För mig, som tidigare knappt vågat hålla ett föredrag, så var det en revolutionerande upplevelse.
I Sverige skulle alla hoppa över plintar på gympan, hur lite talang för detta man än hade. I San Francisco fick vi själva välja vilken sport vi ville utöva. Simning, friidrott, bergsklättring, kanotpaddling eller dans. Alla team åkte i väg på field trips. Pengarna samlade vi ihop genom att sälja kakor. Vi hittade nya vänner, över årskurserna, och vi fick känna att vi verkligen var bra på det vi gjorde. Bättre än vi hade kunnat ana själva. Och jag tänkte: ”Varför i herrans namn gör vi inte så här i Sverige?” Tiotusen barn går varje år ut grundskolan utan att ha de mest elementära kunskaper. Men det beror inte på att ungarna är idioter. Tvärtom, alla är bra på något.
Ta Joakim, en skoltrött femtonåring som jag känner. Han är så trött på hela skiten att han håller på att ställa till det för sig riktigt ordentligt.
Men han var en gång intresserad av hockey. Så intresserad att han, när han bara var tio år gammal, själv satt hemma och tog reda på telefonnumret till svenskproffsen i Kanada och ringde dem. Fattar ni? Hockeyproffsen i exklusiv intervju med tioåring! Tänk om någon hade tagit vara på den driftigheten hos honom. Och gett honom några guldstjärnor. Då hade han kanske inte varit så skoltrött i dag.
Comments